nedräkning osv
samtidigt känner jag att det ska bli så sjukt spännande och jag är så grymt lycklig över att ha kommit in och över att ha fått denna chansen. Det ska också bli jättekul att flytta och speciellt till gbg som är en stad som jag verkligen tycker om. Pratade med Maria igår, en kompis som också pluggar till läkare och hon berättade att det fanns en kristen skolgrupp för läkarstudenter och tandläkarstudenter som träffas och hittar på saker tillsammans emellanåt. Grymt kul att det finns nåt sånt så den kommer jag ju definitivt joina! =) Maria berättade också att hon typ upplever det som att många i klassen ser ner på hennes tro och att många inte kan fatta hur hon som läkarstudent, där naturvetenskapen är området man arbetar inom, kan tro på en Gud och att han har skapat världen.
Jag har alltid sett det helt tvärtom. Jag kan inte fatta hur man som naturvetare kan tro att människan och naturen som är helt fantastiskt uppbyggd kommit till av en slump. För mig är det helt naturligt att det finns en Gud som har skapat allt detta. Men det är alltid gött att vara ännu mera påläst på vad det egentligen är som jag tror på och ger mitt liv till så jag har ägnat dagen åt att läsa boken "intelligent skapelsetro". Boken presenterar evolutionsteorin och argumenten för och emot den samt skapelsetron. och jag måste ju ärligt säga att evolutionsteorin har en hel del stora luckor som det bara inte går att blunda för..
Men läs den jättegärna! Det borde alla göra. Författaren heter Anders Gärdeborn och boken finns att köpa på ord & ton som ligger på allégatan i Borås. Slänger upp en bild på den =)
LLFUAMJ
kontrakt och ullared
sen har jag och mamma varit på ullared! Så nu är plånboken drabbad av en finanskris! Men jag köpte inget kul till mig själv (förutom 2 nagellack och 2 hårband) utan bara massa tråkiga saker som tamponger och toalettrengöringsmedel. Men det känns som att jag har mat så det räcker ett halvår framöver så det är grymt! Men jag fattar inte hur jag ska få plats med allt jag handlat för jag kommer ju inte ha mer plats där än vad jag redan har.
Sen är det helt sjukt vad man kan handla bara för att det är billigt "å kolla vilket billigt och snyggt duschdraperi! nej just det jag har ju ingen egen dusch" "de här förvaringslådorna verkar väldigt bra och är ju grymt billiga, fast jag har ju å andra sidan ingenting att förvara i dem"
I verkligheten är det mkt mer än vad det ser ut att vara på bilden! haha
LLFUAMJ
...
I say no more...
LLFUAMJ
skövdebesök och pinsamheter
Min morfar är sjuk och ligger på sjukhus. Så idag tog jag därför tåget upp till Skövde för att hälsa på. och något var fel. Det är gamla och sjuka människor som hamnar på sjukhus. Inte min snart 85-åriga morfar. Han är inte gammal och inte sjuk. Han ska inte ligga på sjukhus han ska va hemma och vara pigg för det har han alltid varit. Dessutom är det inte jag som ska komma till sjukhuset för att besöka anhöriga. Nej nej, det är JAG som tar hand om de sjuka.
Sen skämde jag ju ut mig idag med. Jag brukar ändå inte tycka att så mkt är pinsamt egentligen men det här var pinsamt. Igår var jag i gbg och köpte en ny skinnjacka. och imorse när jag skulle ta bussen in till stan hade jag lite bråttom (som vanligt) så jag tog skinnjackan och satte på mig den lite snabbt och så rusade jag till bussen. Jag gick genom hela stan till centralen, kollade in min spegelbild i en del skyltfönster för jag var verkligen helnöjd med min jacka! sen väntade jag på tåget, gick på och åkte tåget och gick av i herrljunga för att byta tåg. Så står jag där på herrljunga station och väntar och det är masa folk runt omkring mig. Helt plötsligt kommer det fram en man:
mannen: "eeeeh, ja egentligen har ju inte jag med detta att göra meeen..jag vill bara tala om att din prislapp sitter kvar på jackan!"
Mycket riktigt, prislappen hänger kvar VÄL SYNLIG tillsammans med den lilla plastpåsen med extraknappar man alltid får med. och så har jag gått typ halva dagen! Jag ville bara sjunka genom jorden men det gick ju inte så jag kopplar på mina skådespelartalanger och försöker verka någorlunda oberörd:
Jag: "Hehe jaa så kan det gå duuu, du förstår att jag vill så gärna skylta med vad den kostar"
Lite som snubbarna på mammas jobb. De köper svindyra märkeskostymer och så hänger de upp dem ut och in på för att alla ska se märket. Men min jacka var inte dyr. Det var inte ens äkta skinn, kostade 350 spänn och var från gina tricot.
LLFUAMJ
livet typ
Ska alldeles strax ut och springa och sen ska jag laga mat till ikväll. Mamma fyller år idag så tänkte att hon skulle slippa laga mat på sin födelsedag. Men först så hade jag tänkt att skriva ett inlägg som jag har funderat länke på att skriva, och nu har jag lite tid över så nu kan jag ta mig tid att skriva. Det är mkt text och jag själv brukar inte orka varken läsa eller skriva långa blogginlägg, men detta tycker jag allt att ni ska ta och läsa nu när jag ansträngt mig så =) haha Jag skriver av rakt av observera nu att det är Lee Strobel som skriver och inte jag:
" Som åklagarna såg på saken var målet mot James Dixon för mordförsök klappat och klart. Avgjort innan det ens hade inletts. Till och emd en flyktig granskning av bevisen räckte för att komma fram till att Dixon sköt polisinspektrör Richard Scanlon i buken under ett handgemäng i södra Chicago. Bit för bit, punkt för punkt, vittne för vittne, drog bevisen åt en snara runt Dixons hals. Det fanns fingeravtryck och ett vapen, ögonvittnen och motiv, en sårad polis och en tilltalad som tidigare gjortgjort sig skyldig till våld. Nu stod rättssystemet berett att utlösa falluckan som skulle få Dixon att hänga i sin egen skuld. Fakta var okomplicerade. Polisinspektör Scanlon hade kört i ilfart till West Place 108 sedan en granne ringt polisen och berättat om en man med skjutvapen. När Scanlon kom dit fann han Dixon högljutt grälande med sin flickvän genom ytterdörren på huset där hon bodde. Hennes pappa kom ut när han fick syn på Scanlon eftersom han inte trodde att det var farligt längre. Plötsligt utbröt ett slagsmål mellan Dixon och pappan. Polisinspektören ingrep raskt i ett försök att skilja dem åt. Det ljöd ett skott. Scanlon raglade bort, sårad i mellangärdet. Just då anlände ytterligare två polisbilar som stannade med tjutande däck och poliser sprang bort för att hålla fast Dixon. Ett vapen med 22 mm kaliber tillhörande Dixon- med hans fingeravtryck överallt och med vilket skott hade avlossats-påträffades i närheten, dit han tydligen hade slängt iväg det efter skottet. Pappan hade varit obeväpnad. Scanlons revolver var kvar i hölstret. Krutstänk på Scanlons hud visade att han sljutits på utomordentligt nära håll. Lyckligtvis var skadan inte livshotande även om den var tillräckligt allvarlig för att ge honom en tapperhetsmedalj, som chefen för roteln själv fäste stolt på bröstet på honom. Vad Dixon beträffar fann polisen när de kollade straffregistret att han tidigare dömts för att ha sljutit någon. Han var tydligen våldsbenägen. Där satt jag nära ett år senare och gjorde anteckningar i en nästan öde rättssal i Chicago medan Dixon offentligt erkände sig skyldig till att ha sljutit en man som varit polis i femton år. Erkännandet till råga på all den andra bevisningen avgjorde saken. Domare Frank Machala dömde Dixon till fängelse, och slog sedan ordförandeklubban i bordet till tecken på att målet var avslutat. Rättvisa hade skipats. Jag lät anteckningsboken glida ner i innerfickan på rocken och släntrade ner till pressalen. Jag trodde att redaktören som mest skulle ge mig några ynka spaltmeter för berättelsen i morgondagens Chicago Tribune. Det var avgjort allt den förtjänade. Det var inte mycket till historia. Trodde jag i alla fall.
Jag svarade i telefonen i pressrummet och kände genast igen rösten- det var en uppgiftslämnare som jag hade lagt an på under det år som jag bevakat domstolarna. Jag hörde att han hade något hett åt mig, för ju hetare tips han hade, desto snabbare och tystare pratade han- och nu viskade han med blixtens hastighet. "Du vet det där målet med Dixon", sa han. "Javisst", svarade jag. "Bevakade det för två dagar sedan i rutinfall". "Var inte så säker på det. Det sägs att några veckor före skottlossningen var inspektör Scanlon på en fest och visade upp sin pennpistol". "Vad då för något?" "Sin pennpistol. En pistol med 22 mm kaliber som serv ut som en reservoarpenna. De är förbjudna, för poliser med". När jag sa att jag inte förstod på vad sätt det här var relevant, blev rösten ännu ivrigare. "Så här var det: Dixon sköt inte Scanlon. Scanlon blev sårad när hans egen pennpistol råkade avfyras i skjortfickan. Han satte dit Dixon så att han själv inte skulle råka i klistret för att ha burit ett förbjudet vapen. Förstår du inte? Dixon är oskyldig". "Omöjligt!" utropade jag. "Kolla bevisen själv", svarade han. "Och se vartåt de verkligen pekar." Jag lade på luren och rusade uppför trapporna till åklagarens rum men stannade som hastigast till för att hämta andan innan jag släntrade in. "Du känner ju till Dixonmålet?" sa jag oberört, eftersom jag inte ville avslöja mina avsikter allt för snart. "Om du inte har något emot det skulle jag vilja gå igenom uppgifterna en gång till". Frågan försvann från hans ansikte. "Öh, jag kan itne tala om det", stammade han. "Inga kommentarer": Det visade sig att min upppgiftslämnare redan hade framfört sina misstankar till åklgaren. Bakom kulisserna togs förundersökningen i det en gång solklara målet mot James Dixon förvånansvärt och oväntat upp igen":
Samtidigt inledde jag min egen undersökning, studerade brottsplatsen, intervjuade vittnen, pratade med Dixon och granskade de konkreta bevisen. När jag kollade fallet noga inträffade något mycket besynnerligt: alla nya fakta jag fick fram- och också alla gamla bevis, som en gång så övertygande tytt på att Dixon var skyldig- passade som hand i handske in på teorin om en pennpistol.
1. Vittnen sa att innan Scanlon kom till platsen hade Dixondunkat med sitt vapen mot flickvännens hus. Ett skott gick av neråt. I cementen på verandan frampå huset fattades det en bit, vilket stämde med att en kula slagit in där. Det skulle förklara kulan som fattades i Dixons pistol.
2. Dixon sa att han inte hade velat gripas med ett vapen på sig, så han ahde gömt det i lite gräs på andra sidan gatan innan polisen kom. Jag hittade ett vittne som bekräftade detta. Det förklarade varför vapnet hade påträffats en bit bort från brottsplatsen trots att ingen hade sett Dixon kasta det.
3. Det fanns krutstänk koncentrerad inuti- men inte ovanför- Scanlons skjortficka. Kulhålet var vid fickans nederdel. Slutsatsen: Ett vapen hade på något sätt avfyrats inuti fickan.
4. Tvärtemot vad som uppgavs i polisrapporten hade kulans bana gått nedåt. Nedanför Scanlons skjortficka fanns det ett blodigt hål där kulan hade gått ut sedan den först tagit vägen genom muskelvävnad.
5. Straffregistret hade inte berättat hela sanningen om honom. Han hade visserligen suttit i fängelse i tre år för en tidigare skottlossning, men apellationsdomstolen hade frigivit honom sedan den slagit fast att han blivit felaktigt dömd. Det visade sig att polisen hade undanhållit ett viktigt vittne för försvaret och att ett åklagarsidans vittnen hade ljugit. Så var det med Dixons våldsbenägna förflutna.
Slutligen ställde jag den avgörande frågan till Dixon: "Om du var oskyldig, varför i hel världen sa du då att du var skyldig"?. Dixon suckade: "för att få kortare straff", sa han, och syftade på en praxis där åklagaren förespråkar kortare straff om den tilltalade erkänner sig skyldig pch på så sätt besparar alla tiden och kostnaden för en rättegång. "De sa att om jag erkände, skulle de döma mig till ett års fängelse. Jag hade redan suttit inne i 362 dagar i väntan på rättegång. Det enda jag behövde göra var att erkänna att jag hade gjort det så skulle jag få komma hem om några dagar. Men om jag insisterade på rättegång och juryn dömde mig skyldig så- då skulle de ge mig det hårdaste straffet. Då skulle de ge mig tjugo år för att ha sljutit en polis. Det var inte värt risken. Jag ville hem..." "Och så erkämnde du att du hade gjort något som du inte hade gjort", sa jag. "Just det", nickade Dixon. Dixon frikändes till sist och vann senare en process mot polismyndigheten. Scanlon fråntogs sin medalj, åtalades, erkände sig skyldig till tjänstefel och avskedades från polisen. Vad mig beträffar slogs mina artiklar upp på förstasidan. Men viktigare var att jag hade lärt mig några viktiga saker som reporter. En av de mest uppenbara var att bevisen kan sammanställas så attd e pekar åt mer än ett håll. Bevisen hade till exempel gott och väl räckt till att döma Dixon för att ha sljutit polisinspektören. De avgörande frågorna var emellertid: Hade insamlandet av bevis verkligen gått noggrannt till? Och vilken förklaring passade bäst in på samtlig fakta? När pennpistolsteorin väl lagts fram stod det klart att det scenariot gav den allra bästa förklaringen till samtliga bevis. Jag hade lärt mig något annat också. En orsak till att bevisen ursprungligen tedde sig så övertygande var att de passade de förutfattade meningar jag då hade. I mina ögon var Dixon en självklar bråkmakare, en misslyckad person, den arbetslösa produkten av en splittrad familj. Poliserna var hjältar. Åklagare gjorde inga misstag. När jag betraktade bevisen emd läsglasögonen på tycktes de falla prydligt på plats. Där det fanns inkonsekvenser eller luckor bortförklarade jag dem blåögt. När polisen sa att det var ett solklart fall, trodde jag dem och forskade just inte vidare. Men när jag bytte glasögon- och bytte ut mina fördomar mot ett försök till objektivitet. såg jag fallet i ett helt nytt ljus. Till sist lät jag bevisen föra mig till sanningen, oavsett om den passade in på mina ursprungliga antganden. Det var mer än för tjugo år sedan. De viktigaste lärdomarna återstod alltjämt.
Skälet till att jag har återgett det här ovanliga fallet är att min andliga färd påminner mycket om min erfarenhet med James Dixon. Under en stor del av mitt liv har jag varit tvivlare. Jag ansåg mig faktiskt vara ateist. I mina ögon fanns det alldeles för mycket som tydde på att Gud bara var en produkt av önsketänkande, gamla myter och primitiv vidskepelse. Hur skulle de kunna finnas en kärleksfull Gud som förpassade människor till helvetet bara för att de inte trodde på honom? Hur skulle de kunna bryta mot naturlagarna? Gav inte evolutionen en tillfredsställande förklaring till hur livet uppstått? Skingrar inte det vetenskapliga tänkandet tron på det övernaturliga? Vad Jesus beträffar visste du väl att han aldrig gjorde anspråk på att vara Gud? Han var revolutionär, en vis man, en omstärtande jude- men Gud? Nej, den tanken tänkte han aldrig. Jag skulle kunna visa er på många professorer som sagt detta- och visst kan man väl lita på dem? När allt kommer omkring visar redan en hastig titt på bevismaterialet övertygande att Jesus bara var en människa som du och jag, fast ovanligt vis och god. Och närmare än så hade jag inte studerat materialet. Jag hade precis tillräckligrt med filosofi och historia för att hitta stöd för mitt tvivel- ett faktum här, en vetenskaplig teori där, ett märgfullt och ett klipskt resonemang. Visst mräkte jag en del luckor och brister på konsekvens men jag hade en stark motivation för att strunta i dem: en självisk och omoralisk livsstil som jag skulle ha varit tvungen att överge om jag hade ändrat åsikt och blivit efterföljare till Jesus. Vad mig angick var fallet klappat och klart. Det fanns tillräckligt som talade mot Kristus för att jag skulle kunna slå mig till ro med slutsatsen att Jesu gudomlighet inte var något annat än ett fantasifullt påhitt av vidskepliga människor. Trodde jag i alla fall.
Det var inte ett telefonsamtal från en uppgiftslämnare som förmådde mig att granska vad som talade för respektive mot Kristus. Det var min fru. Leslie förbluffade mig hösten 1979 genom att meddela att hon hade blivit kristen. Jag himlade med ögonen och förberedde mig på det värsta, och kände mig som offer för ett bedrägeri. Jag hade gift mig med en Leslie- den roliga och bekymmerslösa, risktagande Leslie- och nu befarade jag att hon skulle förvandlas till någon slags sexuellt hämmad och pryd typ som skulle byta ut vår uppåtsträvande livsstil mot bönevakor och volontärarbete i smutsiga soppkök. Istälelt blev jag glatt överraskad- rent av fascinerad- av de djupgående förändringarna i hennes karaktär, hennes redbarhet och självförtroende. Till sist ville jag gå till botten emd vad det var som åstadkom dessa fina men viktiga förskjutningar i min frus attityder, så jag satte igång med en helhjärtad granskning av de fakta som talade för och emot kristendomen. Jag lade mitt egenintresse och mina fördomar åt sidan så gott jag kunde, jag läste böcker, intervjuade experter, ställde frågor, analyserade historien, utforskade arkeologin, studerade antikens litteratur och dissekerade för första gången i mitt liv bibeltexten vers för vers. Jag gav mig in i fallet emd större energi än i något annat reportage jag hålligt på med. jag använde både den utbildning jag fått vid Yale Law School och min erfarenhet som kriminalreporter vid Chicago Tribune. Och med tiden började bevismaterialet från histrien, vetenskapen, filosofin, psykologin att peka mot det otänkbara. Det var som att uppleva målet med James Dixon på nytt.
Kanske du också har grundat din livsåskådning på de bevis du har sett runt omkring dig eller för länge sen snappat upp från böcker, professorer, släktingar och vänner. Men är din slutsats verkligen den bästa möjliga förklaringen till bevisen? Om du skulle gräva djupare- och ta itu med dina förutfattade meningar och systematiskt söka efter bevis- vad skulle du då finna?"
Hämtat från boken "Fallet Jesus" skriven av Lee Strobel
(nu är det jag Josefin som skriver) haha. Jag måste säga att jag inte gillar Lees ordval vad gäller bevis. Man kommer aldrig någonsin att kunna bevisa att Gud inte finns lika lite som att man kommer att kunna bevisa att han finns. Däremot kan man visa på saker som pekar på att han finns eller inte finns, men det är också det jag tolkar det som att han menar. Jag gillar bara inte riktigt ordvalet. Min poäng är att det kan ju faktiskt helt enkelt finnas en möjlighet att Gud finns även om du tycker att allt pekar på att han inte gör det. Har du med ett öppet och ärligt hjärta bett Gud att visa sig för dig om han nu finns?
Vi människor ägnar så mkt tankar och energi åt vart vi ska bo, vad vi ska utbilda oss till, hur många barn vi ska ha, vart vi ska åka på semester osv. Allt för att få det så bra som möjligt. Men det allra viktigaste i livet springer många bara förbi eller avfärdar eller försöker låta bli att tänka på.
Finns Gud? Det är en fråga som är mer värt att lägga energi på än någonting annat. För om jag skulle ha fel, vilket jag är helt övertygad om att jag inte har, därför att jag har mött honom personligen och jag tycker också att det finns väldigt mycket som pekar på att han finns. Men om jag skulle ha fel så skulle jag inte förlora nånting. Men om en människa som säger att Gud inte finns skulle ha fel, eller ännu värre struntar i om han finns eller inte så skulle hon ha allt att förlora!
LLFUAMJ
solsidan
Det roliga är att igår när jag jobbade så stötte jag på ett par som verkligen fick mig att tänka på ett av paren i serien. De stod framför mig och skulle betala och kvinnan var sjukt sur på sin man. "Aaaa men Martin det fattar du väl att vi inte kan ha vitt i pannrummet, där måste vi ju ha ljusgrått! Ååååh!"
LLFUAMJ
...
Ett litet pepptal till mig själv för den som undrar.
LLFUAMJ
bröllop och skor
Ska strax iväg på saras och henkes bröllop. Dock ska jag bara gå på vigseln och på öppet hus sen ikväll men grymt kul ska det bli! =) så jag sitter här och roar mig med att ta kort på mina skor. På sju veckor har jag köpt åtta par skor. Helt galet men det har varit så sjukt billigt. Dock fattas det ett par på bilden. Som bilden också visar har jag även fyndat 300 plåster sjukt billigt! Kan ju va bra att ha till alla skoskav jag kommer få tänker jag =) haha
Vid sjätte paret hade jag så grymt dåligt samvete. När jag hittade sjunde paret var jag bara tvungen att ta med mig malin för att kunna köpa dem. Jag lovar att malin är tjejen som verkligen kan spendera! Malin är den kompisen jag har upplevt mest shopaholic-hallelujah-moment med! Ooj vad vi kan fynda när vi går på utförsäljninbgar och reor! Så hon var där som mitt mentala stöd och sa en massa bra saker som "tänk att du har kommit in på läkarutbildningen då är du faktiskt värd lite snygga skor. dessutom har du jobbat ihop pengarna själv. Allt är ju på rea och tänk på att shopping är bra för själen jossan!" haha en massa såna intyganden gjorde att jag kunde slå till med inte bara ett sjunde utan också ett åttonde par.
Men som sagt så har jag fått alltihop grymt billigt! och jag är annars inte den som shoppar i mängder utan jag är ganska bra på att vara sparsam.
Faktiskt helt sant även om man i detta fall inte kan tro det.
LLFUAMJ
LALA
LLFUAMJ
ruset av lycka
Lyckoruset att jag faktiskt har kommit in och att jag äntligen ska bli läkare har ännu inte lagt sig! Så fort jag tänker på det så svävar jag typ fram. haha Var på högskolan i borås igår och ansökte om studieuppehåll från sjuksköterskeutbildningen. Jag planerar verkligen inte att komma tillbaka. Men lika bra att ta studieuppehåll istället för att hoppa av när möjligheten ändå finns. Sen fick jag brev från Sveriges läkarförbund häromdagen som ville att man skulle gå med i det. Det börjar kännas att jag verkligen ska börja.
Men jag måste erkänna att jag är ganska rädd. Rädd för att inte klara av det. Men jag tänker att när Gud nu har hjälpt mig ända hit så får han ju faktiskt hjälpa mig igenom utbildningen också!
Sen är det ju tur att jag har köpt så många nya högklackade skor på senaste tiden så att jag blir snygg i operationssalarna!
Asså jag skojar.
LLFUAMJ
bio
LLFUAMJ
smink
Min bildlärare som jag hade på högstadiet är typ nån smink- och hudvårdsrådgivare. Hon ska göra ett typ album med före och efterbilder och hon frågade om jag ville komma hem till henne i gbg och ställa upp så det gjorde jag och därmed fick jag en gratis sminkkurs. Det var lite annorlunda för jag fick själv sminka medan hon satt bredvid och sa hur jag skulle göra. Grymt nyttigt för mig som aldrig sminkar mig med undantag för lite eyeliner. Lite mascara kan jag ta på vid finare tillfällen som skolfotograferingar och bröllop. Men det var kul.
Sen gjorde jag missen att gå på fel buss vilket ledde till att jag fick sitta en timme på stationen och vänta. Men jag fick en guidetur i gbg iaf. Busschauffören var trevlig men heelt konstig! Vi började snacka och han frågade var jag kom ifrån och så pratade vi lite om gbg och borås. Sen helt plötsligt ropar han ut i micken "Hör upp vi har boråsare här! Det kommer boråsare till göteborgskalaset för att suupa. fast denna boråsaren vi har här är nykter! Hör upp alla det sitter en boråsare här!" aa man skulle ju kunna undra hur nykter han var själv egentligen..
Lägger upp bilderna. Inga särskilt smickrande bilder men jag bjuder på det. Den översta bilden är jag helt osminkad på och på den nedersta bilden är jag sminkad.
LLFUAMJ
ruling the time
och om jag åkte buss så visste jag exakt när jag behövde gå ut för att slippa vänta på bussen men ändå hinna.
men så tog batteriet på klockan slut och pappa bytte det och nu går den klockan som alla andra klockor. och det glömde jag bort så imorse missade jag bussen. Bäst som jag stod och pratade med chefen i telefon om min lilla miss så kom det helt oväntat en buss som avgick bara en kvart senare så då kunde jag ju säga till chefen att jag nog skulle hinna ändå. Jag sa till busschauffören att "härligt då kommer jag ändå va på coop klockan åtta då jag börjar" han bara tittade på mig och sa att "det hinner du aaaldrig till!" Men visst hann jag. Jag hann till och med borsta tänderna innan och prick klockan åtta var jag nere i butiken. Lucky me.
LLFUAMJ
bröllop nr 2
Slänger upp några bilder och sen så MÅSTE ni bara kolla in den asgrymma videon där Jonathan framför en kärlekssång till Johanna. Underhållning på hög nivå men samtidigt vackert. Tyvärr kunde jag inte länka videon i bloggen men ni MÅSTE kolla in den och den finns på min wall på fb!
shopping och prutning
1. Jag har kommit in på läkarutbildningen så jag är värd att köpa mig själv lite presenter
2. Vet av erfarenhet att när skolan sätter igång har man inte lika mkt tid till att springa i affärer vilket innebär att jag inte kommer handla mer under hösten
3. Jag måste vara snygg när jag börjar i en ny klass
4. Allt jag köpt har varit på REA!! =D
visst har jag handlat mkt men det jag handlat har varit sjukt billigt men samtidigt väldigt snyggt! Sen får man också va bra på att pruta. Jag hittade en jättefin sommarklänning idag på torget och så här gick det till. Läs och lär!! ;)
Jag: Vad kostar den här?
Säljaren: 150 kronor det är mkt bra kvalité!
Jag: Jag köper den om jag får den för 100!
Säljaren: du får den för 140 kr!
Jag: 110 kronor
Säljaren: 140!
Jag: 110 kronor så köper jag den direkt får jag den för 120 kr måste jag fundera
Han: Det här är inte rättvist. det är väldigt bra kvalité (det var det faktiskt) jag kan inte sänka mer än till 120
Jag: Okej jag förstår. Jag får fundera lite.
jag går och funderar och bestämmer mig sen för att slå till så jag går tillbaka.
Jag: Jag måste veta hur den sitter, får jag prova den?
jag sätter på mig den.
Jag: den här är lite för stor där bak.
Säljarens kompis: Du är jättevacker! Kolla hur bra den sitter
Jag: nej det gör den inte! den är lite för stor där bak
Säljarens kompis: det är bara att sy in.
Jag: nej det är det inte för jag kan inte sy
Säljarens kompis: Men med ett skärp till blir det snyggt! (han går och hämtar ett jättesnyggt skärp och åå vad snyggt det blir).
Jag: men jag ska inte behöva gå och köpa ett skärp också om jag ska ha klänningen
Säljarens kompis: Du får båda för 170 kronor
Jag: Nej för han (jag pekar på säljaren) lovade mig att jag skulle köpa klänningen för 120 kronor och ska jag köpa den ska jag inte behöva köpa ett skärp också för att kunna ha den
så jag ska ha klänningen och skärpet för 130 kr
Säljarens kompis: Nej det kan du inte mena!
Jag: 130 kronor!
Säljarens kompis: okej då..
Jag ger säljaren en hundring och två tjugolappar.
Säljaren: det blir jämnt så!
Jag: nej jag ska ha tio kronor tillbaka! Du lovade mig.
Han: okej.
Så jag gick därifrån med en klänning och ett skärp för 130 kronor när endast klänningen skulle kostat 150.
Jag var nöjd..säljaren var det inte =P
LLFUAMJ
livet <3
jag är inte jätteaktiv här men det kommer. just nu är jag bara upptagen 24-7 med jobb och annat kul. jag gör så grymt mkt roliga saker just nu!! aaa livet är härligt!
LLFUAMJ
bröllop
LLFUAMJ
killar och kläder
Ibland ser man en hårig, manlig, skäggig man och man bara känner VILL HA! Men man förstår direkt att det aldrig skulle funka. Så då är det bara att slå bort tankarna och försöka komma över.
Ibland ser man ett klädesplagg som man riktigt ser framför sig hur bra det skulle sitta på en och man bara känner VILL HA! Men kollar man på prislappen förstår man direkt att det aldrig skulle funka. Så då är det bara att slå bort tankarna och försöka komma över.
LLFUAMJ
Man vet att man...
Man vet att man lever i en stressig tillvaro när man måste måla naglarna på bussen på väg till jobbet. Börjar bli grym på det nu.
Man vet att man lever i en stressig tillvaro när telefonen ringer tre gånger medan man borstar tänderna och till de första två säger man att "ring upp om tio minuter måste borsta klart och sen springa till bussen" till den tredje som är syrran som ringer från jobbet och undrar varför jag inte är där säger man "oooj då skulle jag börja jobba klockan tre, aa klockan är ju tre nu jag trodde jag började jobba klockan fyra."
Man vet också att man lever i en stressig tillvaro när man börjar prata engelska med en kund som frågar en något på svenska. Det kom en kund idag visserligen utländsk och visserligen bröt han men svenska talade han. och han frågade mig något på svenska. Jag gav honom en utläggning på engelska. När han hade gått frågade min kollega varför jag pratade engelska med en svensk. Jag hade inte ens märkt det. Jag hoppas verkligen inte han tog det som en förolämpning så han tror att jag tyckte att han pratade dålig svenska. haha
LLFUAMJ
nyttiga saker
LLFUAMJ
