Gud
Har varit ute och gått och rensat tankarna lite. Promenader och frisk luft är bra för själen! Ska strax sova..man får passa på att lägga sig i tid när man kan.
Men innan jag sover hade jag tänkt dela med mig av lite saker. Något som jag har fått frågor på och som även jag har funderat på en del är nya och gamla testamentet. Jag tror att Jesus är Gud och att Gud är kärleksfull, god och allmäktig. I nya testamentet framtår Gud som allt detta och den Gud jag har fått möta är allt detta, medan han i gamla testamentet ibland kan verka inte alls lika kärleksfull. Han beordrade exempelvis att kananeerna skulle dödas, kvinnor och barn inräknade. Men trots detta tror jag både gamla och nya testamentet är Guds ord. I boken "brev från en skeptiker" av Gregory och Edward Boyd besvaras denna fråga, dock inte helt, det är fortfarande svårt att förstå, men den har iaf hjälpt mig att förstå lite mer utav det. Så jag skriver nu nästan exakt så som Gregory besvarade denna frågan.
Jesus är är den person som Gud uppenbarat sig fullkomligt i och därför måste han va min yttersta måttstock på vem Gud är. Gud kan inte vara annorlunda än den Gud jag möter i Jesus. Jesus säger att "den som har sett mig har sett Fadern". Om jag stöter på nåt i bibeln som motsäger detta så får jag lägga frågan åt sidan tills vidare. Jag måste lita på att Gud hade visa och kärleksfulla skäl till att göra det han gjorde eftersom jag vet på andra grunder att Gud är allvis och kärleksfull. I hebr 13:8 står att "Jesus kristus är densamme igår och idag och i evighet". Gud är ständigt densamme och ändrar inte på sig. Människor levde under ganska annorlunda förhållanden på den tiden jämfört med hur vi lever idag. Därför handlade Gud också ganska annorlunda jämfört med idag. När man läser gamla testamentet får man komma ihåg att vi rör oss i en värld som är helt olik den miljön vi lever i. Vi kan ha svårt att förstå hur människor tänkte på den tiden. Det kan hända att deras tankesätt skilde sig lika mycket från vårt som om vi idag skulle jämföra med en primitiv stam i Afrikas djungel.
På den här tiden brukade kananeerna förrätta barnaoffer genom att bränna nyfödda spädbarn levande (fruktansvärt!!). en annan sed i denna kultur var att spetsa sina besegrade fiender på pålar och så firade man segern med att krossa huvudena på fiendens barn genom att slå dem mot en klippa. En av orsakerna till att Gud var tvungen att använda så mkt våld i gamla testamentet var kanske att våld var den enda möjliga vägen att uppnå det han ville. I stridens hetta kan ju ibland kanske bomberna vara det enda begripliga språket. Under vissa omständigheter kanske det var det minst onda av två onda ting att vissa människor fick dö. Gud ser hela perspektivet och därför måste man inte bara fråga sig vad det minst onda av två onda ting för de enskilda människor det handlar om utan också vad som är det minst onda för hela vår värld under mänsklighetens historia. Sen är det ju så att kristna tror på ett liv efter döden. så döden för kananeerna innebär då inte slutet utan kanske början till ett evigt liv hos Gud. I det hänseendet kanske döden var det minst plågsamma för vissa av kananeerna och inte minst för barnen. Kanske besparades de en hel del lidande i livet om de hade fått växa upp.
Som sagt så har det hjälpt mig att förstå iaf lite mer. Men den Gud jag har mött är kärleksfull så jag litar på honom och får acceptera att jag aldrig kommer att få svar på alla frågor. En människa kommer aldrig att kunna veta allt för hade vi vetat allt hade vi inte varit människor utan Gud. och det är väl tur att vi inte är det!
LLFUMAJ
Men innan jag sover hade jag tänkt dela med mig av lite saker. Något som jag har fått frågor på och som även jag har funderat på en del är nya och gamla testamentet. Jag tror att Jesus är Gud och att Gud är kärleksfull, god och allmäktig. I nya testamentet framtår Gud som allt detta och den Gud jag har fått möta är allt detta, medan han i gamla testamentet ibland kan verka inte alls lika kärleksfull. Han beordrade exempelvis att kananeerna skulle dödas, kvinnor och barn inräknade. Men trots detta tror jag både gamla och nya testamentet är Guds ord. I boken "brev från en skeptiker" av Gregory och Edward Boyd besvaras denna fråga, dock inte helt, det är fortfarande svårt att förstå, men den har iaf hjälpt mig att förstå lite mer utav det. Så jag skriver nu nästan exakt så som Gregory besvarade denna frågan.
Jesus är är den person som Gud uppenbarat sig fullkomligt i och därför måste han va min yttersta måttstock på vem Gud är. Gud kan inte vara annorlunda än den Gud jag möter i Jesus. Jesus säger att "den som har sett mig har sett Fadern". Om jag stöter på nåt i bibeln som motsäger detta så får jag lägga frågan åt sidan tills vidare. Jag måste lita på att Gud hade visa och kärleksfulla skäl till att göra det han gjorde eftersom jag vet på andra grunder att Gud är allvis och kärleksfull. I hebr 13:8 står att "Jesus kristus är densamme igår och idag och i evighet". Gud är ständigt densamme och ändrar inte på sig. Människor levde under ganska annorlunda förhållanden på den tiden jämfört med hur vi lever idag. Därför handlade Gud också ganska annorlunda jämfört med idag. När man läser gamla testamentet får man komma ihåg att vi rör oss i en värld som är helt olik den miljön vi lever i. Vi kan ha svårt att förstå hur människor tänkte på den tiden. Det kan hända att deras tankesätt skilde sig lika mycket från vårt som om vi idag skulle jämföra med en primitiv stam i Afrikas djungel.
På den här tiden brukade kananeerna förrätta barnaoffer genom att bränna nyfödda spädbarn levande (fruktansvärt!!). en annan sed i denna kultur var att spetsa sina besegrade fiender på pålar och så firade man segern med att krossa huvudena på fiendens barn genom att slå dem mot en klippa. En av orsakerna till att Gud var tvungen att använda så mkt våld i gamla testamentet var kanske att våld var den enda möjliga vägen att uppnå det han ville. I stridens hetta kan ju ibland kanske bomberna vara det enda begripliga språket. Under vissa omständigheter kanske det var det minst onda av två onda ting att vissa människor fick dö. Gud ser hela perspektivet och därför måste man inte bara fråga sig vad det minst onda av två onda ting för de enskilda människor det handlar om utan också vad som är det minst onda för hela vår värld under mänsklighetens historia. Sen är det ju så att kristna tror på ett liv efter döden. så döden för kananeerna innebär då inte slutet utan kanske början till ett evigt liv hos Gud. I det hänseendet kanske döden var det minst plågsamma för vissa av kananeerna och inte minst för barnen. Kanske besparades de en hel del lidande i livet om de hade fått växa upp.
Som sagt så har det hjälpt mig att förstå iaf lite mer. Men den Gud jag har mött är kärleksfull så jag litar på honom och får acceptera att jag aldrig kommer att få svar på alla frågor. En människa kommer aldrig att kunna veta allt för hade vi vetat allt hade vi inte varit människor utan Gud. och det är väl tur att vi inte är det!
LLFUMAJ
Kommentarer
Trackback
