relationer
Är sjuk! Igår kom jag hem runt åttatiden gick nästan direkt och la mig och idag har jag i stort sett legat i sängen hela dagen! Jag måste verkligen vara frisk imorgon jag har inte tid att vara sjuk. Har en tenta att plugga till och en födelsedagsfest att gå på!
Men på tal om relationer och kärlek. Det är något som jag har tänkt på det senaste. Vad är det som gör att det klickar med vissa och inte med andra? Vad är det som jag att killen man är intresserad av att hans skämt är så sjukt mkt roligare än någon annans skämt även om de drar samma skämt?
Kärleken är vacker! Det märker jag när jag kollar på the notebook, planerar bröllop och såg den unga sjuka tjejen på sjukhusets pojkvän komma på besök varje dag.
Läste en grymt tänkvärd idag i boken "under ytan" av Torgny Wirén och jag kopierar hela texten nästan rakt av. och tänk nu inte åååå vad mkt text jag läser vidare i nästa blogg, utan läs texten!
Grindarna
Klockan var kvart över elva på kvällen när telefonen plötsligt ringde hemma hos oss. Jag hade varit präst bara drygt ett halvår. Om det ringer hos en präst så sent på kvällen har det ofta hänt något förfärligt. Men detta var inget förfärligt. En kollega ringde bara och berättade att han råkat få maginfluensa. Jag ska ha temadag på gymnasiet imorgon, sa han. Sex stycken sextiominuterspass i sex oxh samlevnad. Har du möjlighet att ta det åt mig? Jag hade aldrig pratat sex och samlevnad förut. Samtidigt var jag ledig den dagen så jag lovade honom att ändå försöka. För mig blev detta en mycket sen kväll. Länge satt jag uppe och funderade över vad jag skulle kunna säga till gymnasieeleverna. Självfallet kommer jag inte ihåg allt jag sa, men en ska minns jag fortfarande. Det var lektionen i att flirta.
Av någon anledning had ejag fått låna naturkunskapssalen. I ett hörn råkade det så ett skelett i naturlig storlek. Jag bar fram det till katedern. Sedan ställde jag mig en bit ifrån och pekade på skelettet. Om du blivit kär i någon, började jag. hur gör du då för att visa honom eller henne att du är förälskad? Ingen av eleverna sa någonting. Självklart finns det tusen sätt, fortsatte jag. Man kan skriva, man kan ringa, skicka blommor. Bästa sättet är kanske ändå att du själv går fram till personen. För de allra flesta är detta en ganska jobbig sak. Ni har aldrig pratat förut, du har ingen aning om vad du ska säga. Ändå går du fram. Den andre har ännu inte upptäckt dig men till sist ser han eller hon att någon närmar sig. Då vänder personen på huvudet och tittar rakt mot dig. Med en gång händer det. Instinktivt känner du att du står utanför den andres staket. Det fungerar nämligen så att alla vi människor har ett staket runt omkring oss. Innanför detta staket får ingen komma, ingen som vi inte släppt in.
Försiktigt hade jag närmat mig skelettet. Av reaktionerna att döma såg jag att eleverna förstod bilden. Om du nu upptäcker att du står utanför den andres staket, hur märker du ifall du får komma in? En av tjejerna räckte upp handen. Det märker man. Sånt syns i ögonen. Jg nickade. Om killen kastar en snabb blick på dig och sedan vänder bort blicken, vad har han sagt då? Att han inte är intresserad. Vad gör du då? Då vänder jag mig om och går. Aldrig, sa en lite tuffare tjej. Jag går fram till honom ändå. Talar om för honom att han har de vackraste ögonen jag någonsin sett och så frågar jag honom vad han har för sig ikväll. Det brukar oftast funka. Alla skrattade. Jag vände mig mot den första tjejen igen. Om nu killen håller kvar blicken och ler mot dig, vad gör du då? Hon tvekade någon sekund. Då öppnar jag grinden och går in. Frågar du om ni ska flytta ihop? Hon skrattade och skakade på huvudet. Nej, fortsatte jag. Men visst går du in. Leendet och blicken ger dig tillstånd att gå in genom den första grinden. Men bara den första. Det finns nämligen fler. När du gått in genom den första grinden och ni börjar prata märker du att killen är både ful och korkad. Vad gör du då? Tjejen log. Då går jag igen.
Visst. Lite snyggt avslutar du samtalet. Sedan går du. Sådant skapar sällan problem. Ni känner ju knappt varann. Men om du istället tycker att killen verkar spännande? Då går jag in genom andra grinden också, svarade tjejen. Visst, fortsatte jag samtidigt som jag tog ännu ett steg mot skelettet. Ni pratar vidare, kanske dansar lite. Och pratar ännu mer. På så vis öppnar ni ytterligare ett par tre grindar hos varandra. Du lär känna honom lite. Sedan räcker det kanske för den dagen. Nästa gång ni träffas kanske ni blir ihop på riktigt. Då öppnar ni några grindar till. Och så fortsätter det. Veckorna blir till månader. Ni öppnar grind efter grind.
Efter ett halvår börjar du gradvis känna att det kanske inte fungerar så bra längre. Till sist inser du att detta måste ta slut. Vad gör du då? Tjejen såg allvarligt på mig. Jag gissar att jag måste ta mig ut genom alla grindarna igen. Jag nickade. Så är det faktiskt. Ju fler grindar du gått in genom, desto fler grindar måste du passera om du ska ut. Visst kan man sätta sig i en bulldozer och köra rakt igenom. Problemet är att man lämnar en djupt sårad människa bakom sig. Detta tror jag är viktigt att veta. Om det är svårt att bli insläppt genom en människas grindar, så är det om möjligt ännu svårare att komma ut utan att riva ner och förstöra allt för mycket. Det blev tyst några sekunder. Då räckte en av killarna upp handen. Har verkligen alla människor en sån där massa staket? Jag såg på honom. Det är inte alls självklart, svarade jag allvarligt. Vissa människor har så höga staket att ingen någonsin kan ta sig över. För dem handlar det om att smörja upp grindarna och sänka staketen så att man vågar släppa någon inpå sig. Andra människor saknar både grindar och staket. För dem handlar det istället om att få upp ett skydd runt tomten, att anse sig värd ett staket.
Hur då värd? frågade killen. Jag tvekade en sekund. För att anse det mödan värt att sätta upp ett staket runt sin tomt måste man ha förstått att det finns någonting fint och värdefullt innanför grindarna, något som är så vackert att det behöver skyddas. Och kanske också att det finns någon som skulle vilja ha det man dolt innanför grindarna, fyllde killen i. De andra skrattade. Som jag ser det är detta med staket och grindar det mest grundläggande i samlevnaden, summerade jag. Den man blir ihop med måste känna att det finns en grind att bli insläppt genom. Men också en grind som stängs bakom, då han eller hon gått in.
Berättelsen är nu slut så nu är det jag Josefin som skriver igen =) haha Poängen med denna texten är självklart att man ska vara rädda om varandra så att man inte sårar varandra. Men sen också en sak till: Var rädd om dig själv! Hur gött är det att bli utestängd från alla grindar du en gång fått komma in igenom? Eller hur gött är det att någon bara river ner och förstör grindarna man en gång öppnade för personen?
Självklart ska man våga älska! Men var mycket noga med vem du släpper in! Bevara ditt hjärta som det står i bibeln!
LLFUAMJ
Men på tal om relationer och kärlek. Det är något som jag har tänkt på det senaste. Vad är det som gör att det klickar med vissa och inte med andra? Vad är det som jag att killen man är intresserad av att hans skämt är så sjukt mkt roligare än någon annans skämt även om de drar samma skämt?
Kärleken är vacker! Det märker jag när jag kollar på the notebook, planerar bröllop och såg den unga sjuka tjejen på sjukhusets pojkvän komma på besök varje dag.
Läste en grymt tänkvärd idag i boken "under ytan" av Torgny Wirén och jag kopierar hela texten nästan rakt av. och tänk nu inte åååå vad mkt text jag läser vidare i nästa blogg, utan läs texten!
Grindarna
Klockan var kvart över elva på kvällen när telefonen plötsligt ringde hemma hos oss. Jag hade varit präst bara drygt ett halvår. Om det ringer hos en präst så sent på kvällen har det ofta hänt något förfärligt. Men detta var inget förfärligt. En kollega ringde bara och berättade att han råkat få maginfluensa. Jag ska ha temadag på gymnasiet imorgon, sa han. Sex stycken sextiominuterspass i sex oxh samlevnad. Har du möjlighet att ta det åt mig? Jag hade aldrig pratat sex och samlevnad förut. Samtidigt var jag ledig den dagen så jag lovade honom att ändå försöka. För mig blev detta en mycket sen kväll. Länge satt jag uppe och funderade över vad jag skulle kunna säga till gymnasieeleverna. Självfallet kommer jag inte ihåg allt jag sa, men en ska minns jag fortfarande. Det var lektionen i att flirta.
Av någon anledning had ejag fått låna naturkunskapssalen. I ett hörn råkade det så ett skelett i naturlig storlek. Jag bar fram det till katedern. Sedan ställde jag mig en bit ifrån och pekade på skelettet. Om du blivit kär i någon, började jag. hur gör du då för att visa honom eller henne att du är förälskad? Ingen av eleverna sa någonting. Självklart finns det tusen sätt, fortsatte jag. Man kan skriva, man kan ringa, skicka blommor. Bästa sättet är kanske ändå att du själv går fram till personen. För de allra flesta är detta en ganska jobbig sak. Ni har aldrig pratat förut, du har ingen aning om vad du ska säga. Ändå går du fram. Den andre har ännu inte upptäckt dig men till sist ser han eller hon att någon närmar sig. Då vänder personen på huvudet och tittar rakt mot dig. Med en gång händer det. Instinktivt känner du att du står utanför den andres staket. Det fungerar nämligen så att alla vi människor har ett staket runt omkring oss. Innanför detta staket får ingen komma, ingen som vi inte släppt in.
Försiktigt hade jag närmat mig skelettet. Av reaktionerna att döma såg jag att eleverna förstod bilden. Om du nu upptäcker att du står utanför den andres staket, hur märker du ifall du får komma in? En av tjejerna räckte upp handen. Det märker man. Sånt syns i ögonen. Jg nickade. Om killen kastar en snabb blick på dig och sedan vänder bort blicken, vad har han sagt då? Att han inte är intresserad. Vad gör du då? Då vänder jag mig om och går. Aldrig, sa en lite tuffare tjej. Jag går fram till honom ändå. Talar om för honom att han har de vackraste ögonen jag någonsin sett och så frågar jag honom vad han har för sig ikväll. Det brukar oftast funka. Alla skrattade. Jag vände mig mot den första tjejen igen. Om nu killen håller kvar blicken och ler mot dig, vad gör du då? Hon tvekade någon sekund. Då öppnar jag grinden och går in. Frågar du om ni ska flytta ihop? Hon skrattade och skakade på huvudet. Nej, fortsatte jag. Men visst går du in. Leendet och blicken ger dig tillstånd att gå in genom den första grinden. Men bara den första. Det finns nämligen fler. När du gått in genom den första grinden och ni börjar prata märker du att killen är både ful och korkad. Vad gör du då? Tjejen log. Då går jag igen.
Visst. Lite snyggt avslutar du samtalet. Sedan går du. Sådant skapar sällan problem. Ni känner ju knappt varann. Men om du istället tycker att killen verkar spännande? Då går jag in genom andra grinden också, svarade tjejen. Visst, fortsatte jag samtidigt som jag tog ännu ett steg mot skelettet. Ni pratar vidare, kanske dansar lite. Och pratar ännu mer. På så vis öppnar ni ytterligare ett par tre grindar hos varandra. Du lär känna honom lite. Sedan räcker det kanske för den dagen. Nästa gång ni träffas kanske ni blir ihop på riktigt. Då öppnar ni några grindar till. Och så fortsätter det. Veckorna blir till månader. Ni öppnar grind efter grind.
Efter ett halvår börjar du gradvis känna att det kanske inte fungerar så bra längre. Till sist inser du att detta måste ta slut. Vad gör du då? Tjejen såg allvarligt på mig. Jag gissar att jag måste ta mig ut genom alla grindarna igen. Jag nickade. Så är det faktiskt. Ju fler grindar du gått in genom, desto fler grindar måste du passera om du ska ut. Visst kan man sätta sig i en bulldozer och köra rakt igenom. Problemet är att man lämnar en djupt sårad människa bakom sig. Detta tror jag är viktigt att veta. Om det är svårt att bli insläppt genom en människas grindar, så är det om möjligt ännu svårare att komma ut utan att riva ner och förstöra allt för mycket. Det blev tyst några sekunder. Då räckte en av killarna upp handen. Har verkligen alla människor en sån där massa staket? Jag såg på honom. Det är inte alls självklart, svarade jag allvarligt. Vissa människor har så höga staket att ingen någonsin kan ta sig över. För dem handlar det om att smörja upp grindarna och sänka staketen så att man vågar släppa någon inpå sig. Andra människor saknar både grindar och staket. För dem handlar det istället om att få upp ett skydd runt tomten, att anse sig värd ett staket.
Hur då värd? frågade killen. Jag tvekade en sekund. För att anse det mödan värt att sätta upp ett staket runt sin tomt måste man ha förstått att det finns någonting fint och värdefullt innanför grindarna, något som är så vackert att det behöver skyddas. Och kanske också att det finns någon som skulle vilja ha det man dolt innanför grindarna, fyllde killen i. De andra skrattade. Som jag ser det är detta med staket och grindar det mest grundläggande i samlevnaden, summerade jag. Den man blir ihop med måste känna att det finns en grind att bli insläppt genom. Men också en grind som stängs bakom, då han eller hon gått in.
Berättelsen är nu slut så nu är det jag Josefin som skriver igen =) haha Poängen med denna texten är självklart att man ska vara rädda om varandra så att man inte sårar varandra. Men sen också en sak till: Var rädd om dig själv! Hur gött är det att bli utestängd från alla grindar du en gång fått komma in igenom? Eller hur gött är det att någon bara river ner och förstör grindarna man en gång öppnade för personen?
Självklart ska man våga älska! Men var mycket noga med vem du släpper in! Bevara ditt hjärta som det står i bibeln!
LLFUAMJ
Kommentarer
Postat av: Birgerjeanette
Very nice website !!! i just surfed by...keep up the good work ! fussball
Trackback
