Dagen då det äntligen hände!!
Igår var dagen som jag väntat på i flera år och som jag ibland inte ens trott skulle inträffa..JAG kom in på LÄKARUTBILDNINGEN!! Det var sjukt många sökande och de har ju ändrat reglerna så att det är svårare att komma in. I den urvalsgrupp jag kom in på var det jag och sex stycken andra som kom in! Men Gud är stor och om han vill något så fixar han det oavsett! För jag har det senaste verkligen ärligt bett att Guds vilja ska ske. Jag vill inte göra något med mitt liv som inte är hans vilja för han vet alltid vad som är bäst och ser alltid längre än jag. Hans planer är alltid de bästa! Så jag hade ändå försökt att börja försonas med tanken på att kanske ändå inte bli läkare även fast drömmen och viljan ändå fanns där. och jag måste verkligen säga att han verkligen har varit med hela vägen! Utan Guds hjälp hade jag aldrig lyckats få så bra betyg på gymnasiet som jag fick och utan hans hjälp hade jag heller aldrig klarat att läsa upp engelskan som jag tycker är ganska svår. Jag har också bett om att Gud skulle hjälpa mig så att jag hamnade i den stad han vill att jag ska va i. och tänk att jag fick komma in i Göteborg som jag ju allra helst ville!! Jag känner flera i gbg, det är nära hem, jag kan fortfarande vara med på allt spännande som händer i Borås, för Borås i mitt hjärta! All ära går till Gud och jag tackar verkligen honom!
Igår morse gick jag in på nätet för att kolla beskedet och det stod antagen! Men jag förstod inte vad de menade. Jag hakade upp mig på siffran sju som stod efter (antalet antagna i just den urvalsgruppen) så jag trodde att jag stod på reserv nummer sju trots att det klart och tydligt stod att jag var antagen. Så jag satt där och fattade inte alls vad de menade så jag lyfte luren och ringde antagningen för att fråga men "det är många som ringer just nu, var vänlig försök igen senare". så jag fick ropa på Johanna som kom och berättade att eftersom det stod att jag var antagen så betydde det att jag var antagen. Jaahaa! Men vad ska jag trycka på då? Du ska trycka på knappen där det står svara berättade Johanna. Okeeej. och när man gjort det fanns en ruta där det stod ja som man skulle kryssa i. Det fanns ingen nejruta utan svarar man inte inom ett visst antal dagar tackar man automatiskt nej. men jag fattade fortfarande ingenting så så här var vår konversation:
Jag: Men, tänk om jag tackar nej om jag kryssar i ja-rutan! Jag kan inte kryssa jag måste ringa antagningen och fråga.
Johanna: Du är dum i huvet! Självklart tackar du ja om du kryssar i jarutan. Svara ja nu!
Jag: okej, jag kryssar väl i ja då om du nu är helt säker på att jag tackar ja då.
Ja det var lite kaotiskt i mitt huvud. Sen ringde jag mamma, sen ringde jag pappa, sen ringde jag Ida, sen ringde jag mormor. och jag var bara LYCKLIG!!! och jag är bara LYCKLIG!! och jag svävar på rosa moln!! och det som är så kul är att det känns som att alla verkligen är glada för min skull. Väktaren på coop till exempel som jag knappt känner. Hon har hunnit fråga ut mig en del om utbildningar och mina drömmar under de kvällar när jag har stängt och igår när jag fick berätta att nu hade jag kommit in så gav hon verkligen till ett glädjerop! Det känns verkligen kul så tack alla som har gratulerat via telefon, sms och facebook =)
nu har jag verkligen svamlat på här så förstår att ingen har orkat läsa. men som sagt så är jag bara LYCKLIG!!!
men innan jag avslutar och svävar iväg på mina moln så måste jag bara säga en helt ärlig sak.
Trots denna glädje jag känner nu, så är glädjen att varje dag leva med Jesus så mycket större! Faktiskt är det så att den glädjen inte går att jämföra med något annat, inte ens med den glädje man känner när en av ens högsta drömmar går i uppfyllelse.
LLFUAMJ
Igår morse gick jag in på nätet för att kolla beskedet och det stod antagen! Men jag förstod inte vad de menade. Jag hakade upp mig på siffran sju som stod efter (antalet antagna i just den urvalsgruppen) så jag trodde att jag stod på reserv nummer sju trots att det klart och tydligt stod att jag var antagen. Så jag satt där och fattade inte alls vad de menade så jag lyfte luren och ringde antagningen för att fråga men "det är många som ringer just nu, var vänlig försök igen senare". så jag fick ropa på Johanna som kom och berättade att eftersom det stod att jag var antagen så betydde det att jag var antagen. Jaahaa! Men vad ska jag trycka på då? Du ska trycka på knappen där det står svara berättade Johanna. Okeeej. och när man gjort det fanns en ruta där det stod ja som man skulle kryssa i. Det fanns ingen nejruta utan svarar man inte inom ett visst antal dagar tackar man automatiskt nej. men jag fattade fortfarande ingenting så så här var vår konversation:
Jag: Men, tänk om jag tackar nej om jag kryssar i ja-rutan! Jag kan inte kryssa jag måste ringa antagningen och fråga.
Johanna: Du är dum i huvet! Självklart tackar du ja om du kryssar i jarutan. Svara ja nu!
Jag: okej, jag kryssar väl i ja då om du nu är helt säker på att jag tackar ja då.
Ja det var lite kaotiskt i mitt huvud. Sen ringde jag mamma, sen ringde jag pappa, sen ringde jag Ida, sen ringde jag mormor. och jag var bara LYCKLIG!!! och jag är bara LYCKLIG!! och jag svävar på rosa moln!! och det som är så kul är att det känns som att alla verkligen är glada för min skull. Väktaren på coop till exempel som jag knappt känner. Hon har hunnit fråga ut mig en del om utbildningar och mina drömmar under de kvällar när jag har stängt och igår när jag fick berätta att nu hade jag kommit in så gav hon verkligen till ett glädjerop! Det känns verkligen kul så tack alla som har gratulerat via telefon, sms och facebook =)
nu har jag verkligen svamlat på här så förstår att ingen har orkat läsa. men som sagt så är jag bara LYCKLIG!!!
men innan jag avslutar och svävar iväg på mina moln så måste jag bara säga en helt ärlig sak.
Trots denna glädje jag känner nu, så är glädjen att varje dag leva med Jesus så mycket större! Faktiskt är det så att den glädjen inte går att jämföra med något annat, inte ens med den glädje man känner när en av ens högsta drömmar går i uppfyllelse.
LLFUAMJ
Kommentarer
Trackback
