HÄRLIGA TIDER!!

I helgen var jag på vigsel sååå vackert!! Bland de vackraste vigslar jag
nånsin har varit på, okej jag har bara varit på fyra men ändå.

Efter vigseln började kaoset, Rebecka skulle ha tjugoårskalas på kvällen
och jag hade lovat att hjälpa till. och vad gör man då? Jo att hjälpa till innebar
att åka hem till Kim och fylla tre påslakan fulla med ballonger och stoppa in i hela bilen
och jag överdriver inte ett dugg när jag säger att det verkligen var HELA bilen. Nellan satt
i mitt knä i framsätet och jag kunde inte andas för att nellan tryckte in mig i sätet och ballongerna tryckte nellan mot mig.
Sedan innebar resten av "att hjälpa till" med att sätta sitt liv på spel med att åka med de här ballongerna i den här bilen
då rebecka knappt kunde växla och verkligen inte såg nåt annat än rakt fram så nellan fick sitta och säga
typ höger, vänster, rakt fram. Fullständigt askuul men också fullständigt livsfarligt.
Väl hemma hos Rebecka, och ja allt gick bra och ingen dog, så var det miljoner saker att göra
och allt var verkligen KAOS!! till slut var allt så stressigt och en sån röra att jag och gunilla (Rebeckas mamma)
bara sätter oss ner och asgarvar fhur länge som helst åt allting. Kul hade vi iaf.

Kalaset var verkligen jättetrevligt och jättekul och presenten från mig och några andra var att åka
till liseberg så det gjorde vi på söndagen.

Men innan dess skulle jag rösta. Första gången. Jag ville att pappa skulle hänga med. Det ville inte han.
"Josefin, det kan bara inte gå fel"! Trodde han ja. När jag kom in i lokalen så stod det bara folk där
och ingen sa nånting till mig. Men jag fick mitt kuvert och stoppade i lappen där. Sen började pappa
och nån kvinna snacka om nåt som jag uppfattade som nån låda så jag bara aahaa här är lådan jag ska stoppa i kuvertet i. Men det fanns ingenstans att stoppa i lappen i den här metallsaken som stod framför mig så jag försökte trycka
i den i en springa. Som sedan visade sig vara en skärm som jag skulle gått bakom och stoppat i min lapp i
visade det sig. "Det där är inte min dotter det är grannens" Sa inte min pappa men jag lovar att han tänkte det
för han bara "jaaa du vet det är ju första gången liksom"
" till den här kvinnan och hon bara "jaa det är inte lätt".

haha nää man kunde ju inte
göra fel enligt min pappa. Men tydligen kunde man det.
Men nu vet jag ju det till nästa gång liksom. Att den där plåtsaken
är en skärm och att jag inte alls ska stoppa lappen i en låda utan lämna den till
folket som sitter vid borden..typ.

Det var det om det..hejdå=)