Har ni hört tals om resan i Europa? 3 maj
Idag gick vi upp klockan fem på morgonen!! Vi packade ihop våra grejer och lämnade vårt
jättefina rum i Paris=( Tåget gick inte från tågstationen som låg närmast där vi bodde utan från
en annan station som typ låg på andra sidan Paris. Vi skulle asså gå dit. På vägen gick vi förbi en tunnelbanestation
och under ett litet ögonblick funderade vi på att ta den. Men jag tyckte faktiskt att vi kunde få se paris en sista gång så vi gick.För det hade vi ju inte gjort alls hittills på resan liksom=) hahaha (vi hade bara gått överallt, men det är då man får se saker. Är verkligen inte alls samma sak att åka buss.) På vägen mötte vi en kille som frågade om vi hade cigaretter, Vi sa ju nej då givetvis och fortsatte att gå. Men då börjar han följa efter oss. Amanda fortsätter gå helt lugnt och vi andra blir ganska rädda. Han fortsätter följa efter oss och lite längre fram står hans polare som pekar på oss och bara eaux, deaux, treux, cuatre. Asså han räknar oss hur många vi var..snacka om mysko asså! Då blir jag i alla fall ganska rädd måste jag säga! Då kommer han fram till mig och bara "you do not have to be afraid." Det kändes ju verkligent ryggare, som att jag litar på han! Nä men efter det lämnar de oss ifred och vi kan fortsätta gå.. oooh skönt! Paris var en väldigt vacker stad och det fina med Paris var att det var inte bara liksom en grå storstad utan det var grymt många fina byggnader plus att de hade planterat massor av gröna träd utmed gatorna! I Paris fanns det många uteliggare. Det var en kvinna som satt och verkligen bad om pengar..please, please, please sa hon helt desperat och kollade helt bedjande på mig! Kände mig jättehemsk som bara gick förbi! Men man vet aldrig vart pengarna kommer gå. Hon kanske kommer köpa droger eller sprit för dem. I såna fall ger jag henne hellre en brödbit eller nåt. och så skänker jag hellre pengar till nåt som kommer lösa deras problem på sikt istället. Det var i alla fall väldigt ganska hemskt att se alla uteliggare!
Vi kom i alla fall slutligen med vårt tåg som ledde oss mot San Malou, en kuststad i norra Frankrike. Det tog några timmar att åka dit och vi är framme runt elva på morgonen. Vi isste inte riktigt vart vi skulle, vi kollade på kartan i boken och börjar gå. Vi gick och gick och helt plötsligt var vi i en inhägnad med ett staket runt omkring oss. Vi fortsatte gå och hade hamnat mitt inne i en byggarbetsplats! hahah snacka om att gubbarna som höll på att bygga blev förvånade och kollade jättekonstigt på oss när vi kom gående där helt random mitt där dom höll på att bygga med våra stora ryggsäckar! =) hahha askuuul! Dessutom stod det två gamla gubbar (inte byggubbar) på andra sidan staketet och stod och skrek saker på franska som vi inte fatta nånting av. Aaaa det var kuuul!
Vi kom ut därifrån till slut i alla fall och lyckades hitta en turistbyrå så då visste vi vart vi skulle gå=) men färden till vandrarhemmet var enorm! det var så tungt och vi var så trötta! Staden var väldigt fin och vi gick längs gatorna där det var en mur som låg precis bredvid havet och så stranden nedanför. Vi träffade en fransk dam som hette Chrisitine. Hon pratade massor och snabbt med oss. På franska! Engelska kunde hon inte. Tur att Amanda och Evelina kubde lite franska säger jag bara=) hahah Hon pekade på mitt hår och på mina ögonbryn och sa nåt om att mina ögonbryn är mörkare än mitt hår eller nåt sånt =) hahha hon följde oss också ner till stranden och fortsatte prata, prata och prata. Hon frågade vad vi jobbar med osv. Vi satte oss på en bänk på stranden och åt. Baghuett för omväxlings skull (not)=) hahah amanda och evelina åt ravioli på burk och amanda var bara tvungen att mata en hund som sprang omkring där lös. "åååå det är så synd om den, den har ingen ägare!" eeeh..det var inte ett dugg synd om den! Jag ahde sett den med en ägare innan vi gick ner till stranden och hunden bodde i ett hus som låg precis bredvid stranden. Men ååå vad synd det var om den då (not)
Folk här var verkligen trevliga! En gubbe sa bon appetit (smaklig måltid) när han gick förbi. Sen när vi hade ätit klart och gick upp från stranden och vi gick där med vår karta i handen kom det bara fram en man och undrade om vi visste vart vi skulle, utan att vi hade frågat han. Jättettrevliga var alla! Vi kom fram tilll vandrarhemmet, checkade in och fick lämna våra väskor i ett utrymme. Kan hända att vi åt efter detta. Minns inte riktigt. Men i alla fall så fick vi vårt rum till slut. Det kändes exakt som ett rum man sover i när man är på sommarläger och det luktade så också!=) haha
Vi bestämde oss för att gå en promenad så vi gick längs stadsmuren och nere på stranden och upp genom stadsmuren igen. Amanda och Evelina ställde sig på muren och sjöng fångad av en stormvind och det var två gubbar som satt på en bänk som tyckte att de kunde ta den på engelska istället! =) hahahhaha Vi gick hem och la oss tidigt. Väldigt tidigt typ vid halv åtta eller nåt! =) hahahah men vi var aströtta. Efter en lång tid är det någon som knackar på våran dörr.
Ida: "vem är det?"
Jag "prata inte med dom!"
vi undrar verkligen vem det är som står och knackar på våran dörr mitt i natten! (halv tio var klockan såg vi sen) hahahah. Efter en stund knackar dom igen och bara "are you sleeping"? vi bara yees. Det var en kvinna asså. Hon bara "ååå sorry". Vad hon ville fick vi reda på nästa dag i det gemnsamma köket så det berättar jag då=) och jag garvar verkligen åt det som hon ville som var så viktigt att hon måste knacka på vårt rum mitt i natten (!) hahah när vi låg och sov!
Det var massa skolbarn som bodde där att döma av skriket och springet i korridorerna!
Efter knackningshistorian somnade vi i alla fall. Så godnatt sov gott hej hopp John Blund är här och vyssan lull pch trolllmor har lagt de elva små trollen och allt vad man säger och sjunger och yeeah godnatt!
LLFUAMJ (Lev livet fullt ut, alltid med Jesus)
jättefina rum i Paris=( Tåget gick inte från tågstationen som låg närmast där vi bodde utan från
en annan station som typ låg på andra sidan Paris. Vi skulle asså gå dit. På vägen gick vi förbi en tunnelbanestation
och under ett litet ögonblick funderade vi på att ta den. Men jag tyckte faktiskt att vi kunde få se paris en sista gång så vi gick.För det hade vi ju inte gjort alls hittills på resan liksom=) hahaha (vi hade bara gått överallt, men det är då man får se saker. Är verkligen inte alls samma sak att åka buss.) På vägen mötte vi en kille som frågade om vi hade cigaretter, Vi sa ju nej då givetvis och fortsatte att gå. Men då börjar han följa efter oss. Amanda fortsätter gå helt lugnt och vi andra blir ganska rädda. Han fortsätter följa efter oss och lite längre fram står hans polare som pekar på oss och bara eaux, deaux, treux, cuatre. Asså han räknar oss hur många vi var..snacka om mysko asså! Då blir jag i alla fall ganska rädd måste jag säga! Då kommer han fram till mig och bara "you do not have to be afraid." Det kändes ju verkligent ryggare, som att jag litar på han! Nä men efter det lämnar de oss ifred och vi kan fortsätta gå.. oooh skönt! Paris var en väldigt vacker stad och det fina med Paris var att det var inte bara liksom en grå storstad utan det var grymt många fina byggnader plus att de hade planterat massor av gröna träd utmed gatorna! I Paris fanns det många uteliggare. Det var en kvinna som satt och verkligen bad om pengar..please, please, please sa hon helt desperat och kollade helt bedjande på mig! Kände mig jättehemsk som bara gick förbi! Men man vet aldrig vart pengarna kommer gå. Hon kanske kommer köpa droger eller sprit för dem. I såna fall ger jag henne hellre en brödbit eller nåt. och så skänker jag hellre pengar till nåt som kommer lösa deras problem på sikt istället. Det var i alla fall väldigt ganska hemskt att se alla uteliggare!
Vi kom i alla fall slutligen med vårt tåg som ledde oss mot San Malou, en kuststad i norra Frankrike. Det tog några timmar att åka dit och vi är framme runt elva på morgonen. Vi isste inte riktigt vart vi skulle, vi kollade på kartan i boken och börjar gå. Vi gick och gick och helt plötsligt var vi i en inhägnad med ett staket runt omkring oss. Vi fortsatte gå och hade hamnat mitt inne i en byggarbetsplats! hahah snacka om att gubbarna som höll på att bygga blev förvånade och kollade jättekonstigt på oss när vi kom gående där helt random mitt där dom höll på att bygga med våra stora ryggsäckar! =) hahha askuuul! Dessutom stod det två gamla gubbar (inte byggubbar) på andra sidan staketet och stod och skrek saker på franska som vi inte fatta nånting av. Aaaa det var kuuul!
Vi kom ut därifrån till slut i alla fall och lyckades hitta en turistbyrå så då visste vi vart vi skulle gå=) men färden till vandrarhemmet var enorm! det var så tungt och vi var så trötta! Staden var väldigt fin och vi gick längs gatorna där det var en mur som låg precis bredvid havet och så stranden nedanför. Vi träffade en fransk dam som hette Chrisitine. Hon pratade massor och snabbt med oss. På franska! Engelska kunde hon inte. Tur att Amanda och Evelina kubde lite franska säger jag bara=) hahah Hon pekade på mitt hår och på mina ögonbryn och sa nåt om att mina ögonbryn är mörkare än mitt hår eller nåt sånt =) hahha hon följde oss också ner till stranden och fortsatte prata, prata och prata. Hon frågade vad vi jobbar med osv. Vi satte oss på en bänk på stranden och åt. Baghuett för omväxlings skull (not)=) hahah amanda och evelina åt ravioli på burk och amanda var bara tvungen att mata en hund som sprang omkring där lös. "åååå det är så synd om den, den har ingen ägare!" eeeh..det var inte ett dugg synd om den! Jag ahde sett den med en ägare innan vi gick ner till stranden och hunden bodde i ett hus som låg precis bredvid stranden. Men ååå vad synd det var om den då (not)
Folk här var verkligen trevliga! En gubbe sa bon appetit (smaklig måltid) när han gick förbi. Sen när vi hade ätit klart och gick upp från stranden och vi gick där med vår karta i handen kom det bara fram en man och undrade om vi visste vart vi skulle, utan att vi hade frågat han. Jättettrevliga var alla! Vi kom fram tilll vandrarhemmet, checkade in och fick lämna våra väskor i ett utrymme. Kan hända att vi åt efter detta. Minns inte riktigt. Men i alla fall så fick vi vårt rum till slut. Det kändes exakt som ett rum man sover i när man är på sommarläger och det luktade så också!=) haha
Vi bestämde oss för att gå en promenad så vi gick längs stadsmuren och nere på stranden och upp genom stadsmuren igen. Amanda och Evelina ställde sig på muren och sjöng fångad av en stormvind och det var två gubbar som satt på en bänk som tyckte att de kunde ta den på engelska istället! =) hahahhaha Vi gick hem och la oss tidigt. Väldigt tidigt typ vid halv åtta eller nåt! =) hahahah men vi var aströtta. Efter en lång tid är det någon som knackar på våran dörr.
Ida: "vem är det?"
Jag "prata inte med dom!"
vi undrar verkligen vem det är som står och knackar på våran dörr mitt i natten! (halv tio var klockan såg vi sen) hahahah. Efter en stund knackar dom igen och bara "are you sleeping"? vi bara yees. Det var en kvinna asså. Hon bara "ååå sorry". Vad hon ville fick vi reda på nästa dag i det gemnsamma köket så det berättar jag då=) och jag garvar verkligen åt det som hon ville som var så viktigt att hon måste knacka på vårt rum mitt i natten (!) hahah när vi låg och sov!
Det var massa skolbarn som bodde där att döma av skriket och springet i korridorerna!
Efter knackningshistorian somnade vi i alla fall. Så godnatt sov gott hej hopp John Blund är här och vyssan lull pch trolllmor har lagt de elva små trollen och allt vad man säger och sjunger och yeeah godnatt!
LLFUAMJ (Lev livet fullt ut, alltid med Jesus)
Kommentarer
Trackback
