...

Jag har fortfarande inget mer att säga. Jag är bara helt tom. och min tillvaro kräver ständiga pauser så att jag kan springa iväg och gråta.


Men nån gång blir det väl bra hoppas jag.




LLFUAMJ


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0