HÄRLIGA TIDER!!

Pastorn i korskyrkan i Borås Michael Nilsson bloggar http://eftertankar.micaelnilsson.com/ och jag hittade denna bild och text som följer nedan på hans blogg. Jag tyckte verkligen det var så fint skrivet så jag var bara tvungen att kopiera. Jag har ingen aning om ifall det är han själv som har skrivit det eller om han tagit det från någon annan. Det är dock väldigt sant!!

Jesus säger: - Följ mig!

När han säger det menar han: - Följ mig, varje dag, och hela livet.

Vägen vi kommer att gå tillsammans kommer att ta dig till fantastiska höjder med vackra vyer över underbara landskap.

Tillsammans kommer vi att gå längs stränder som vätter mot havet och oändligheten.

Jag kommer att ta dig till städer och byar, slätter och fält.

Men vi kommer också att behöva ta oss genom trånga passager och farliga bergspass.

Tillsammans kommer vi att gå genom dödskuggans dal och genom sorgens dimhöljda raviner.

Vi ska tillsammans gå genom din ungdomstid.

Jag ska följa dig som din bestman uppför altargången den dag du gifter dig.

Jag ska vara med dig när du håller dina nyfödda barn i din famn.

Jag ska gå med dig uppför medelålderns sluttningar och nedför ålderdomens smala stig.

Jag ska sitta vid din sida när du drar dina sista andetag.

Jag ska hålla din hand den dag du dör.

Jag ska följa dig till den sista vilan när du sänks ner i djupet och jorden täcker dig,

och när dina nära sagt sitt sista farväl och inte kan följa dig längre

ska jag fatta din hand igen och leda dig ut i solljuset

och in i Riket utan sorg och död.

Jag ska aldrig lämna dig!

Om du följer mig.

 

Jaa vad ska man skriva här då. När ens eget liv slås i spillror så får jag glädja mig åt de flesta av mina kompisars liv som går toppen och jag är inte bitter utan det gör mig verkligen glad!


För på nåt sätt får jag då hopp om att mitt eget liv nån dag, nån gång kommer att ordna upp sig.



Jag ska va med på BVC imorgon och träffa massa bebisar..hoppas jag får hålla nån!






LLFUAMJ

"En liten flicka hade tillbringat hela förmiddagen på stranden. Den gula hinken, plastspaden och lastbilen med flak var redskapen hon hade för att bygga sitt allra finaste sandslott. Och stort hade det blivit. Nu var det dags för vallgravar, vägar och tunnlar! Flickan grävde och grävde med sin leksaksspade när hon plötsligt stötte på en stor sten. Stenen låg mitt i vägen för den mäktiga vallgraven som skulle skydda slottet. Hon kämpade och kämpade för att gräva upp stenen och flytta den. Men hur hon än slet så lyckades hon inte rubba den en enda centimeter. Stenen låg där den låg. Till slut satte hon sig ner och grät, både av trötthet och av ilska. Vad skulle hon göra nu? Hela sandslottet kändes plötsligt förstört. Då kom flickans morfar gående. Han blev förstås orolig över tårarna. Vad är det som har hänt? frågade han, och tog upp dotterdottern i famnen. Jag kan inte flytta den stora stenen som ligger i vägen för vallgraven, snyftade hon. Morfar satte ner flickan på stranden igen och satte sig på huk. Men varför använde du inte hela din styrka? frågade han vänligt. Nu grät hon ännu häftigare. Tyckte morfar inte att hon hade kämpat tillräckligt hårt? Nej, men vän , det gjorde du inte, svarade han. Du bad inte mig om hjälp. Med de orden tog han bort stenen, så att flickan kunde bygga färdigt slottet."

En berättelse hämtad ur boken "Det är aldrig kört!"


Jag tycker att den här berättelsen speglar så bra hur det ofta är mellan oss och Gud. Vi kan kämpa på i vår egen kraft och ibland går det inte och vi känner oss tyngda och ledsna. Ibland kanske vi kommer en bit på vägen och vi känner oss nöjda med det, vi nöjer oss med det näst bästa, det vi klarar av på egen hand. Men varför nöja sig med bara det? Varför inte ta hjälp av Gud och komma ännu längre? Inte bara få det näst bästa utan det allra bästa.

Gud kan verkligen hjälpa och om man bara släpper in honom i sitt liv kan man verkligen få känna hans kraft och närvaro! För jag lovar er att det är en levande, mäktig Gud som jag tror på!





LLFUAMJ

Min stora fråga är hur man klarar sig utan Gud när man hamnar i en kris? Visst, man behöver Gud alla dagar och det är fantastiskt att få ha han i sitt liv när livet är på topp. Men när allt bara rasar kring en. "Ensam är stark, det här klarar du dig igenom själv!" Nej, ensam är inte stark och varför ska man göra det så svårt för sig när man kan vända sig till Gud och få hjälp.


Visst drabbas man av en kris kanske man har många bra vänner och en familj som kan hjälpa en och det har verkligen jag! Man kan fylla dagarna med allt möjligt. Men när man ligger där ensam på kvällen och tankarna kommer, vad gör man då? Vad gör man när inte någon i ens närhet eller man själv kan ha kontroll över vad som händer? Det är nog en av de saker jag och säkert många med mig tycker minst om, att man själv inte kan ha kontroll över sitt eget liv. Då är det bra att veta att Gud ändå har kontroll om man låter honom ha det.


När paniken och ångesten kommer så ropar jag på Jesus och jag känner en sådan frid som går över allt förstånd. Det är ingen inbillning utan det är en Gudsnärvaro och frid som är så stark att man nästan kan ta på den.
Jag är inte glad eller nöjd med vad som hänt. Tvärtom så är det det bland det värsta jag varit med om!!! Men när jag ropar på Gud så kan jag, trots att jag inte förstår det, ändå på nåt konstigt sätt ändå känna frid.





LLFUAMJ

Jag tycker att ni som läser kan sluta läsa denna bloggen för ett tag framöver då den från och med nu blir en klagomur istället för en blogg. Men så är det när man drabbas av en stor livskris (ingen har dött och ingen är sjuk).



Det känns helt enkelt som att jag håller på att dö. Livet handlar just nu för mig inte om att leva utan om att överleva.


Men en dag blir det väl bra antar jag och jag längtar verkligen till den dagen!







LLFUAMJ

Inatt drömde jag mardrömmar om tentan. Jag drömde att jag hade blandat ihop tiden för när den började. Jag ringde Elisabeth och hon säger " just det ja jag glömde säga till dig att de har ändrat tiden den börjar halv tre" jag kollade på klockan som var halv sju. "Är det för sent nu då?" Elisabeth svarar "Ja, det är för sent vi andra är klara för länge sen".


Skönt att det bara var en dröm.


Men nåt som tyvärr är sanning är att när jag gick in för att kolla på tentamenstillfällen som jag är anmäld till så står det att jag inte är anmäld till några. och jag har verkligen för mig att jag har anmält mig! PANIIIIIK!!
men jag får väl ringa och prata med dem vid elvatiden när de öppnar. Hoppas hoppas det ordnar sig!





LLFUAMJ

Har haft fullt upp. Både i huvet och i skolan om man säger så. Men nu ska jag börja skriva mer med start torsdag nästa vecka då jag har tenta då. Vilket innebär att nu är det är plugg 24/7 som gäller!


Idag hade vi sista dagen på praktiken så igår bestämde vi att jag skulle köpa tårta som vi skulle bjuda på. Så jag gick in på hemköp igår efter skolan och köpte två tobleronetårtor som jag sen la i frysen. Hela kvällen igår tänkte jag att jag får ju absolut inte glömma tårtorna för jag brukar ha väldigt bråttom på morgnarna och har då lätt för att glömma saker. Så jag skrev nån lapp och la på väskan och sådär. Imorse vaknade jag med en tanke i huvudet: tårtorna! Så jag kom ihåg dem och stoppade ner dem i en kasse. Satte mig på spårvagnen mot Angered och tänte vara lite effektiv så jag tog upp mitt block och började plugga. När jag kom fram i Angered så bytte jag till en buss som tog mig till Lövgärdet där vårdcentralen ligger. När jag nästan var framme kom jag att tänka på tårtorna. Jag hade dem inte med mig! Då låg dem kvar på spårvagnen!! Fattar inte hur det kunde hända! Så det var bara att gå in på willys för att köpa glass istället.


150 spänn i fika till nån lycklig på spårvagnen som hittar tårtorna och en vårdcentral jag varit på totalt fem dagar under året...jodå!





LLFUAMJ