ooofta jag ringer !

Idag gick jag som vanligt till bussen efter skolan för att åka hem. Jag satte mig vid ett fönster som vette ut mot viskan. Helt plötsligt ser jag att två vanliga svenska killar i 24-25 års åldern vinkar frenetiskt, ler och kollar rakt på mig. Jag kollar tillbaka och inser att jag inte känner dem så de vinkar nog till han bakom. Så jag tittar bort. Men jag ser att de fortsätter att vinka och le så jag chansar, bättre att vinka en gång för mycket än en gång för lite. Så jag ler och vinkar tillbaka. Då förstår jag att de var mig de vinkade till. Men jag kan inte placera dem. Men jag och den ena killen börjar kommunicera, tänk att man kan förstå varandra utan ord :) hahah
så jag frågar honom om jag känner han. Han svarar att vi inte känner varandra. Nähä säger jag och vinkar ett litet hejdå och tar upp mobilen för att ringa mamma och fråga om hon kunde skriva ut en sak till mig på jobbet för vi har ingen skrivare hemma.

Killarna fortsätter att vinka och hela grejen blir såå grymt patetisk och man vet ju inte vad man ska kolla på när två stycken bara står och stirrar på en. Så jag typ garvar. och då frågar den ena killen om jag kan ringa honom.
Vad svarar man på det liksom? Jaa jag har ju inte ditt nummer blev mitt svar. Så han kommer fram till bussfönstret med sin mobil och visar upp ett meddelande han skrivit "du är söt ring mig" och så numret. Jaa hur dissar man genom ett fönster? Inte en aning så jag skrev upp numret.

Man får ju va rätt kritisk han kanske skriver så till alla tjejer liksom. och det roliga va att jag va typ inte iordninggjort. Typ inget smink. Håret behövde verkligen tvättas och det va uppsatt i en slarvig tofs. haha
Han såg faktiskt rätt bra ut, fast inte min typ.

meeeen ofta jag kommer ringa då! Nää verkligen inte! Det är ju verkligen inget jag nappar på direkt!!


LLFUAMJ

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0